Blev inget mer skriva i bloggen igår, allting gick åt pipan och jag orkade inte.

Jag orkar inte ens ta upp vad som hände utan bara att jag orkar inte mer och jag vet varken ut eller in längre! Man kämpar, kämpar och kämpar för att alla ska ha det så bra som möjligt, man visar att man älskar dem och att man ALLTID finns här och älskar dem oavsett vad! Man ställer upp så gott man kan för att visa att man finns här!

Och man får bara skit, lögner och den ena dumheten efter den andra tillbaka!

Jag känner mig helt tömd på energi och tänker inte ge mig förräns vi får hjälp!

Vi måste ha hjälp till oss föräldrar (för att orka kämpa vidare) och till barnet i fråga för att h*n ska ha en chans till en vettig framtid!

Just nu är jag bara så arg, ledsen och besviken!

Det är så illa att jag knappt kan beskriva med ord hur dåligt man mår just nu. =(

Så pga gårdagen kommer min förmiddag gå åt till att maila och ringa en massa samtal.

Jag ger mig inte! De måste hjälpa oss! Någonstans måste man kunna vända sig för att få hjälp till de som behöver det!?

Måste nog bara hitta orken och kämparglöden då jag är helt slut, precis som jag skrev ovan, orken är borta och likaså är tilliten. =(

Kärleken kommer alltid finnas där och jag älskar mina barn oavsett vad de gör, eller inte gör, men någon gång måste jag dra en gräns och göra allt i min makt för att få proffessionell hjälp då INGET av det vi redan provat har hjälpt. INGET!!

Och nu har vi provat en hel del: skällt, skrikit, pratat, disskuterat, förklarat, straffat med allt vi har kunnat komma på som utegångsförbud, kopisförbud, dator -och tvförbud, telefonförbud, internetförbud, indragna pengar, inget godis, rumsarrest (you name it and we have done it), använt belöningssysten samt varit på utredning på sociala, gått på föräldraenheten på filmning för att kolla om vi föräldrar kan ändra något i vårt beteende för att få bättre kontakt, vi har sprungit på möten, hos kuratorer, psykologer samt gått föräldrautbildningar för att lära oss mer. Vi har kollat uppfostringsprogram samt läst böcker och googlat massor och testat!

Och INGENTING fungerar eller hjälper! Kanske ett par dagar men sen är det stopp!

Och allt detta har sugit musten ur oss! Vi har knappt någon tid för varandra (eller ork) och de andra barnen får lida för att man tjatar och gråter sig trött över ett barn!

Så mina vänner! Just nu är det inget roligt här hemma och det mitt barn har gjort var så allvarligt så h*n har en månad med "ALLT-FÖRBUD"!!! Ingen tv, dator, tv-spel, utgång, kompisar, stereo, samtal eller mobiltelefon! INGENTING får h*n göra!

Sköter h*n sina läxor, skolan och sysslor så kan han få dispens någon timme för att se tv eller liknande, MEN då ska det hålla ett bra tag och inget h*n vet om eller när, och ingen chans till dispens under första veckan!

Jag känner mig jätte hård och elak, speciellt med tanke på att inget fungerat hittills och tror inte det gör det den här gången heller! Men med ett redigt straff visar jag att det var fruktansvärt fel det h*n gjorde och att jag inte accepterar det!

Hellre låta barnet ta konsekvenserna och visa att det inte är okey än att strunta i det så h*n tror att vi struntar i vilken och att h*n kan bete sig hur som helst!

Så är det hemma hos oss just nu! Inget roligt någonstans och nu orkar jag inte skriva mer, utan ska fixa med mamms fotografi, som jag egentligen skulle ha gjort igår, och sen ska jag sätta mig och maila en massa samt ringa så många samtal jag hinner!

Jag hoppas ni alla mår bättre än vi gör här just nu! Detta önskar jag inte ens min värsta fiende!

Ha en bra dag!

---