Broken
Gårdagen blev inget bättre så har sovit skitdåligt inatt så med andra ord känns det inte direkt bättre nu på morgonen heller.
Men det var skönt att lägga bort telefonen igår och inte behöva tänka på den alls!
Men inser att jag har en hel del tankar att reda ut och att detta eviga jobbsökandet blandat med denna eviga vardag (där ingenting nytt eller roligt händer) inte direkt hjälper till. Men det ger mig massor av tid till stt tänka...generellt för mycket tid. 😨
Men men...alla har väl svackor så det är väl inget konstigt med det. Däremot så ser man det inte för i dagens samhälle ska allt se så himla bra ut utåt, oavsett hur mycket skit allting kanske känns. Man får inte visa sig svag, ledsen eller att man inte har det super bra...för då är man annorlunda, konstig.
Men i slutänden så visar det bara att allting är en fasad och de där riktiga vännerna som man kunde dela allt med inte finns där...eller inte finns kvar.
För vem av alla dessa "extremt lyckliga och perfekta" människorna skulle man vilja prata med när något känns tufft och man inte riktigt vet vad man ska göra?
Precis!
Ingen!
För man får ju inte visa IRL att man inte har det tip top mrd allting i sitt liv.
Så åter igen....det var för sjutton mycket bättre förr! Man kunde låda in sig utan att någon fick fnatt. Man kunde ha en svacka och man stöttade varandra och kunde prata med sina vänner. Man kunde ha en dålig dag utan att tyckas att man är konstig. Man slapp gömma sig bakom en skärm, foton av alla glada, ensamhet och den yttre perfekta världen...som tyvärr inte är så perfekt men det pratar vi aldrig högt om! 😉
Nu ska jag skicka barn till skolan och sen ska jag "gömma mig" bakom hushållssysslor större delen av dagen!
Ciao! 👄
