Usch vad jag har ont i magen just nu. Den här eftermiddagen har varit full med gråtande barn, aggressioner, samtal och tårar från min sida. Jag blev så ledsen för min sons skull när jag mötte honom efter skolan och han började gråta när han såg mig. Då fick jag höra att han och en kille bråkat och en lärare hade tagit tag i hans armar och skrikit på honom samtidigt som hon hade ruskat honom fram och tillbaka, så i hans ögon blev han "dunkad" i väggen av läraren eftersom dessa ruskningar gjorde att han slog i ryggen i en vägg en 3-4 gånger. Jag blev så arg när jag hörde detta att jag ringde upp skolan och skällde ut den personen som gjort det. Pratade med hans ordinarie lärare och rektorn. Samt att jag mailade rektorn angående ett möte för genomgång och byte av skola.
Det enda man får höra är att det jag säger (som T berättat för mig) inte stämmer och att det inte alls är så de upplever att det gått till. Och rektorn säger knappt flaska utan det enda hon säger är att hon inte kan lova att vi får byta skola inför nästa termin men att det KANSKE går att få byta klass...vad i helvete säger jag bara...jag trodde man enligt svensk lag har rätt att byta skola om barnen inte trivs...enligt skollagen så får man det..och jag trodde verkligen inte att en lärare får skrika och vara våldsam emot ett barn på det viset...men på den här skolan verkar lärarna kunna bete sig hur som helst och ingen verkar bry sig.
Så när jag la på satt jag och grät av sorg över att mitt barn ska behöva genomlida detta, jag grät av oro för mitt barns säkerhet i skolan och jag grät för att ingen på skolan lyssnar på varken mig eller T. Samtidigt som jag grät för att jag inte vet vad jag ska ta mig till eller vart jag ska vända mig för att få hjälp. Jag känner mig handfallen och det känns som om mitt barn inte har den tryggheten han borde ha. Det känns som om jag måste vara med i skolan varje dag nu för att kunna skydda honom.
En del jag pratat med idag tycker jag ska låta T vara hemma resten av veckan för att visa att det får vara nog! Att han faktiskt inte vill gå till skolan (vilket han sa tidigare idag när han grät och berättade vad som hänt), en del säger att jag ska polisanmäla det på en gång, en del att jag ska anmäla till skolinspektionen eller vad det heter, och en del tycker jag ska avvakta tills efter mötet med rektorn som sker någon gång nästa vecka!
Själv vet jag inte vad jag ska göra. Men jag vet vad jag skulle vilja göra. Jag VILL låta honom vara hemma resten av veckan! Jag VILL ringa polisen och rådfråga dem imorgon och då ev göra en anmälan om de anser det vara berättigat! Jag VILL maila och göra en anmälan till skolverket! Jag VILL ringa friends, bris och rädda barnen och be om råd och stöd vid samtal! Jag VILL att mitt barn ska vara trygg i skolan och trivas fastän han kan bli arg (vääääldigt arg) mellan varven. Och jag anser att man skriker INTE på ett barn och man "dunkar" INTE ett barn i väggen!! Jag ser det som barnmisshandel och enligt svensk lag tror jag faktiskt inte att man ens får göra så....men alla lagar och paragrafer är så himla invecklade att man knappt fattar flaska av dem och då står man ensam och inte vet vad man ska göra eller vart man ska vända sig!?!?
Jag vill ha hjälp och råd! Jag behöver hjälp och råd! Jag vill ha stöd och behöver det mer än någosin! Jag vill att mina barn ska må bra, vara trygga och trivas i skolan så de kan få den utbildning de förtjänar och har rätt till! För första gången på vääääääldigt länge BER jag om hjälp: Snälla någon! HJÄLP MIG!!
Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer...jag gråter nog snart igen för min sons skull....så jag ger mig nu innan det blir suddigt och för mycket!
Tack för att jag får skriva av mig!
Ciao
