Fan, fan, fan!
Fy helvete vad tröttsamt det börjar bli! Alltid ska det vara något!
Jag börjar fundera på om allting som händer är ett budskap om att vi aldrig borde flyttat!?
ända sen vi flyttade så har det varit det ena efter det andra. Först tar älsklingen fast anställning och går ner med en hel del i lön och sen blir han varslad så alla pengar som blev över var vi tvungna att spara, detta har gjort att vi inte haft semester med barnen eller själva på över 2 år.
Sen går bilen sönder med det ena efter det andra, sen måste vi laga tvättmaskinen.
Han får inget nytt jobb i Norge utan jobbar numer i underbara Sverige....och visst det är helt underbart, Men tyvärr gjorde ju detta att han gick ner ca 10.000 till i lön varje månad plus att vi får svinhög bensinräkning pga att det är 2 timmars körsträcka varje dag!
Tror ni att det räcker....nä...praktikplats för min del strular så jag går fortfarande utan inkomst, så försöker plugga upp ett betyg så jag kan vidareutbilda mig med studiebidrag eller få ett jobb, men självklart ska man vara sjuk konstant sen man började studera så det känns jätte tungt och jobbigt då jag börjar oroa mig för slutprovet....har ju inte hunnit börja plugga till det ännu! =(
Så inte nog med att utgifterna hopar sig, han får mindre lön, bilen vi har är för dyr i drift, men kan inte köpa ny utan att sälja våran och bäst vore det med ett byte, då min älskling måste ha bil så han tar sig till och från jobbet!
För någon vecka sen gick vår micro sönder och idag brakade vår förbannade jävla tvättmaskin....IGEN!!!
Jag skulle bara vilja ställa mig och slå på den. Jag är så arg så jag nästan börjar gråta då vi har en hel del kläder i den som vi inte får ur då luckhelvetet inte går att öppna. Och nu är den så pass gammal att vi har nog ingen försäkring kvar på den vilket innebär att det blir skitdyrt att laga den....och inte har vi några sparpengar kvar till att köpa en ny då allt gick åt när älsklingen var arbetslös i ca 3 månader....
Så nu står vi här vi står...allting går emot oss, vi har en trasig micro och en trasig tvättmaskin och just nu vill jag bara strunta i precis allting!
Jag blir så less när det ska vara så här....hela tiden, konstant i lite mer än 2 år har det varit något som gått sönder och man har varit tvungen att laga och fått en dyr extra utgift som vi gärna skulle klara oss utan känner jag!
Visst...jag vet att vi inte är ensamma om att det kärvar mellan varven och jag vet att vi har det bättre än många andra runt om. Men jag är trött på detta nu då det strular hela tiden. Men visst! Jag är tacksam över att min make har ett jobb och vi har mat på bordet och tak över huvudet.
Men ska det fortsätta på det här viset får vi nog lov att överväga om vi kanske borde flytta till en mindre och billigare lägenhet trots allt.
Jag tycker inte barnen ska behöva lida för att pengarna tryter och jag tycker inte min älskling eller jag ska behöva gå och oroa oss heller.
Och hade jag en slägga just nu så skulle jag släpa ut både micro och tvättmaskins helvetena på baksidan och slå på dem tills jag ramlar ihop!!!
*Så här skulle jag vilja att vår ser ut när jag avreagerat mig klart med den*
Jaja....så har min dag varit. Bråkat med barn som är rastlösa och pluggat flera timmar, då jag skrev ca 10-15 sidor i svenskan samt att man har bråkat med tvättmaskinen under hela sen eftermiddagen och kvällen.
Har en glad sak att skriva med, men jag gör det sen när jag lugnat ner mig så min son får det berömmet han faktiskt förtjänar från en LUGN mamma!
CIAO!!!
