Snart är kvällen här...
2010-03-27 @ 17:11:00
Vår solstråle fortsatte att vara duktig genom att sova middag utan sin napp. :D Hon är så stor och duktig. Under eftermiddagen idag har David varit på Internationella Engelska Skolan för en prova på dag med lunch och lektioner. Han kom hem jätte glad och tyckte det var jätte kul! :D
Barnen börjar bli så stora nu känner jag. Inga bebisar kvar här hemma nu. Lite tråkigt att tiden går så fort men samtidigt är det lite skönt att de börjar bli stora.
Nu håller Theodor och Juliette på och gör sig iordning för om mindre än 30min ska de iväg på ett av grannbarnens kalas. Så själv sitter man här ensam och funderar över hur man ska fördriva tiden eftersom de andra sitter och målar påskbrev i köket. Någon som har några förslag?
Själv är jag lite småirriterad...utan att egentligen veta varför..men tror det beror på att man inte har så mycket att göra och att det nu gått 4 veckor och sanrt tre helger utan att jag och maken fått någon tid för varandra...vi har inte ens sett en film eller liknande. För tyvärr somnar vi i varsin ände i soffan innan vi ens hinner börja. :( Detta känns lite trist och enformigt och det känns nog lite som om det börjar komma fram en spricka emellan oss....och den här gången vet jag inte om vi kommer kunna fixa den eller hitta tillbaka till varandra om den blir för stor. Detta gör mig ledsen, irriterad och rädd för jag älskar honom och vill verkligen att vi ska ha det bra och få ett fungerande liv som båda är nöjda med. Men tyvärr vet jag inte hur....det känns ibland som om vi inte kan prata med varandra speciellt bra och när vi pratar så hör man inte eller så förstår man inte. Jag vill ha mer jämställdhet och få lite vila mellan varven. Jag skulle bli så glad om han kunde ställa sin klocka när han är hemma en veckodag för att gå upp och fixa iväg barnen till skola och dagis...men det gör han inte...och själv är jag trött på att be om allting. Jag vill att han ska göra det självmant...han är ju trots allt pappa men verkar inte veta hur han ska vara och har ingen koll på vad barnen ska ha med sig till skolan eller olika händelser. Ändå har vi scheman på köksdörren för varje dag där jag skriver in allting nytt varje vecka som händer.
Men antar att det är så här med det manliga folket...de kan inte ta initiativ och man måste säga till, fråga eller be om allting. Lite tråkigt och jag vill inte göra så längre...jag är trött på att känna mig som en mamma åt min partner med.
Jaja...nog pratat om detta....det kommer inte bli bättre för att jag sitter och beklagar mig för er eller för att jag sitter och ältar det.
Nu ska jag hjälpa Juliette med hår mm innan hon ska gå till kalaset och sen antar jag att det blir att städa undan lite efter maten och sen ska jag leka med de barn som är hemma och inte fått sin egna tid ännu.
Ni får ha en super bra kväll och jag hoppas ni hittar på något roligt för livet är alldeles för kort för att bara vara!
Ciao
Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Mammamu
Hej älskade dotter!
Det gör inget att du "häver" ur dig här på bloggen, kan vara bra att få ut saker man går och grubblar på. Du kanske kan få perspektiv på saker och ting och ta upp det med A.
Kramar från en mamma som älskar dig väldigt mycket.
2010-03-28 @ 08:39:58
Postat av: Anonym
men du....har man valt att vara hemmafru i stället för att vara ute i arbetslivet så får du nog stå ut med att din man behöver få sova ut när han är ledig......de ä absolut inte lätt att vara borta hela veckorna och sen komma hem och veta exakt vad som händer med barnen och deras aktiviteter.....Om du vill att han ska hålla reda på allt så kanske han skulle börja jobba här i sverige i stället......och på så sätt få full koll på alla aktiviteter.
2010-03-28 @ 20:21:05
Postat av: Ia
Till Anonym:
Även om man valt att vara hemmafru så innebär inte det automatiskt att man ska ta hand om ALLT själv i hemmet.
Och att vara hemmafru är mer än ett heltidsjobb som oxå kräver att man får egen tid ibland för att ladda batterier utan barn och även egentid för sig själv och sin Man.
Och även om Mannen jobbar i Norge så kan han själv vara delaktig i det som sker hemma via att man pratar om det, han frågar, följer med när han är hemma.
Det är upp till Mannen själv att avgöra om han vill vara delaktig eller inte men det är oxå han som missar mycket om han inte är delaktig.
Och bara för han jobbar i Norge innebär inte det att bara han ska få sova ut och ta det lugnt.
Han får ju sova hela nätterna under veckorna, behöver bara tänka på jobbet,komma till sitt boende,äta och sova.
För jobb i Norge innebär inte att man kan släppa allt hemma och komma hem och bara vara och bli servad.
Även Nina behöver avlastning som tar hand om ALLT under veckorna.
Visst...kan han tex sova u fredagmorgon men sen kan han ge Nina sovmorgon lörd tex...skicka ut henne själv på stan eller ta med barnen bort hemifrån en stund eller avlasta med städ och disk.
Jag är gift med en Man som jobbat i Norge i många år, ¨jag har stått själv med 4 barn, hus,hästar och allt och jag fixade det men jag fick då hälp av Maken när han kom hem.
Samma kväll han kom hem tog han över ALLT med barnen för det första för han ville det då han inte sett dom på flera dagar och sen för att avlasta mig så kunde jag bara vara ifred.
Under helgerna hjälpte han mig med disk,städ,tvätt, mat, ja allt som förekommer i ett hushåll plus att vi tog oss tid att bara vara Man och hustru också.
Som han alltid sa:
under veckorna jobbar jag, åker till boendet, äter och sen sover.
Jag får ju egentligen vila under veckorna, det får inte du som tar hand om allt.
Och eftersom du ställer upp på mig så jag kan jobba så hä så ställer jag gärna upp på dig när jag är hemma.
Är man två som skaffat barn är man också två som tar hand om domoavsett jobb eller inte osv osv...
Och koll kan man ha ändå så det är struntprat.
2010-03-28 @ 20:35:06
Postat av: Mamma
Hååler fullständigt med Ninas storasyster i hennes kommentar här uppe.
Jag var också ensam med mina döttrar under deras uppväxt och förstår Nina som tycker att det är jobbigt med en man ochPAPPA som inte tar större del i hemmet och barnen när han är hemma. Jag fick klara ALLT själv hon har i alla fall sin familj och RIKTIGA vänner runt sig.
Och som tidigare sagts så är hon inte hemmafru utan arbetslös och hon har inte valt detta själv.
Sluta klanka ner på henne anonymt, det är fegt.
Men det är klart är ni så kallade vänner som gör detta så avsluta "vänskapen" med henne och sluta läsa hennes blogg. För som sagt v ar den är inte till för att reta upp känslor hos någon som inte vet ett dugg om Nina eller hennes barn. Hon använder inte bloggen som dagbok utan som en länk för hennes familj och RIKTIGA VÄNNER.
Jag älskar att läsa mina döttrars bloggar och veta vad som händer dem och deras barn, mina barnbarn.
Skriv inte anonymt utan stå för era åsikter.
Jag älskar dig och dina barn Nina, fortsätt blogga och skit i vad de anonyma tycker. Vi som står dig nära vet att bloggen mest är en ventil, men det fattar de inte.
Fortsätt för jag kommer att läsa din blogg i fortsättningen också.
Tusen, tusen och åter tusen kramar mamma.
2010-03-29 @ 12:12:54
Trackback
