Dålig dag!
Som jag skrev lite snabbt förut så har dagen varit lite si så där....och inte blev eftermiddagen bättre då det har varit en del dispyter här hemma.
Jag struntar i vilket....många kommer tycka att det är fel av mig att "blotta" så mycket på min blogg...men det är ju faktiskt MIN blogg så...
Oavsett vad folk tycker och tror så finns det INTE en enda perfekt familj som ALDRIG har dispyter!
Det är bara så himla tabu lagt och man ska tydligen skämmas om man råkar öppna sig lite.
Undrar om det är därför det finns så många som går på dämpande mediciner och super sig fulla till höger och vänster???
Det känns säkert bättre än att behöva hålla allting för sig själv hela tiden och aldrig kunna prata ut ordentligt.
.
Jag har en del vänner som säger att de ställer upp om det skulle vara något. Och det är jätte bra!
Men tyvärr har jag själv svårt för att öppna mig och prata om mitt liv och vad som händer med mig eller oss här. Folk måste ha tålamod och nästan dra ur mig allting då jag inte kan öppna mig så pass att jag bara lyfter luren, ringer till någon och släpper ut allting och ber dem komma för att jag mår piss!
Istället ligger man och gråter när barnen lagt sig eller så stänger man in sig på toaletten en stund och låter tårarna tyst rulla ner för kinden. Svalkar sen ansiktet och går ut till barnen med ett leende på läpparna som om allting är precis som vanligt! Varför någonsin erkänna att det inte är bra??
.
Ja som ni säkert förstår har jag varit ledsen idag...haft en liten dispyt med maken angående nuet och framtiden....allting löser sig till slut, men det är just det där med att börja prata och diskutera som kan vara svårt då man är lite olika som personer.
Så jag jag grät en sväng, han var deprimerad och barnen kände det på sig och var så underbart snälla och lekte på sina rum!
Jag känner mig hemsk! Barnen gick undan för att VI föräldrar hade en dålig dag. Det ska de inte behöva då jag känner att man kanske kan försöka behärska sig tills de sover...men en dålig morgon, med lite sömn för oss båda och mycket som snurrar i huvudet då man har en del att tänka på med ett barn och en del att fixa med...så brast det!
Vi skrek inte...vi bråkade inte utan var mer nedstämda och ledsna och försökte prata.
Så visst, barnen tar nog ingen skada av det. Men jag vill inte att de ska tro att vi bråkar eller liknande då vi inte gjorde det....de förstår inte riktigt detta med olika åsikter och diskutioner, och att det inte är samma sak som att bråka!
Och de ska de nog inte förstå heller.
Jag uppskattar att de lekte så snällt så vi fick en chans att prata INNAN det blir bråk, men samtidigt lider jag med dem för att hela eftermiddagen försvann för att vi har svårt att hitta orden...och barnen blev helt åsidosatta!
.
Imorgon ska jag göra mitt bästa för att gottgöra dem! Kanske inte blir perfekt, men jag tänker göra mitt bästa. För jag älskar mina barn och vill dem det allra bästa!
.
Nu struntar jag i det här, ska fixa lite kvällsmat till mig samtidigt som jag ska hjälpa David med det sista på läxan innan han ska lägga sig. Sen ska jag äta och sova!
Och imorgon blir det nya tag med, förhoppningsvis, med ett piggare och bättre humör från oss båda!
Jag hoppas er dag har varit bättre än min...och vill ni klanka ner på mig så varsegoda. Annars skulle jag bli mycket gladare för några upp piggande ord som gör att man ler och känner: "Jag är INTE ensam!"
SOV GOTT ALLIHOP!!!
