Visste inte...
...riktigt hur jag skulle formulera mig igår så därför blev det inga fler inlägg, ungefär samma anledningar idag. =S
Och egentligen vet jag inte riktigt vad eller hur jag ska skriva nu heller, så det är väl bara att vara ärlig och göra så gott jag kan!
Dagen igår började riktigt bra, trots att jag höll på att glömma att Emilia är tillbaka på sitt 15-timmars schema igen, så det var riktigt nära att jag stressade på henne helt i onödan. *oj*
Men sen ringde Elle och kollade vad jag gjorde, hon själv hade precis kommit hem från Willy's efter sitt "super tidiga" morgon inköp (vilket INTE hör till hennes vardag) och väntade på att tiden skulle gå till hennes läkarbesök och undrade om jag kunde bjuda på kaffe, vilket jag egentligen tror jag skrev redan igår!? *fniss*
Så hon kom, vi drack kaffe, lämnade Emilia på dagis för att gå tillbaka till mig för mer kaffe och massor av prat. Sen frågade hon om jag kunde följa med henne till läkaren som moraliskt stöd och självklart gjorde jag det. Man ställer ju upp så gott man kan på de som står en nära!
Så vi pratade lite mer innan vi tog en promenad ner till vårdcentralen och vi var där i över en timme och innan vi gick hem till mig, "hoppade" vi in på apoteket så jag kunde inhandla vitaminer, vårtmedel, magtabletter och panodil (dyyyyrt). Väl hos mig pratade vi lite till innan hon gick hem!
Jag önskar så att jag kunde bära en del av hennes bördor och jag hoppas att du vet att jag ALLTID finns här för dig oavsett vad det gäller!? Du är min bästa vän och jag vill hjälpa dig, så du måste höra av dig om du behöver mig!! Love you!
Efter att Elle hade gått försökte jag prata med min älskling. Tyvärr hade vi nog ingen bra dag då han var trött, grinig och irriterad och jag då blir irriterad och "stött" av att vi inte alltid klarar av att kommunicera så bra som jag skulle vilja. =(
Så istället för att säga saker rakt ut, blir man ledsen och går som "katten kring het gröt" och sen blir jätte irriterad och drar sig undan...vilket jag gjorde resten av dagen. *bad of me*
Sen kom Elle tillbaka för att hämta lite ketchup mm som hon hade glömt här efter nationaldagen, och efter det höll jag mig till mitt och skötte barnen fram tills dess att Emilia hade lagt sig, då jag blev arg pga att ett av barnen brutit mot en "lag" och våra SAMT skolans regler! =(
Men strax därefter kom Elle (igen) för vår tjejkväll och vi satt ute i över 2 timmar och pratade! Det var så jävla skönt att prata av sig med någon man litar så mycket på och som är så bra på att lyssna som hon är, och efter det kändes det i alla fall lite bättre! TACK!
Så jag klarade av att koppla av tillräckligt för att njuta av säsongsavslutningen av DH och CT!
Visst!
Tankarna snurrar, känslorna går upp och ner och det är väldigt ofta man varken vet ut eller in. Men jag var lugnare och på lite bättre humör och tack vare detta och tack vare Elle lyckades jag sova HELA natten utan att ligga och vrida och vända på mig med massa tankar som ställer till det! *riktigt skönt*
Så imorse vaknade jag på lite bättre humör, men det gick ner igen när älsklingen kom hem från jobbet och var sur emot ett av barnen för gårdagens händelse. Blev lite irriterad men lyckades hålla masken då jag tänkte på att han måste vara jätte trött efter bara 7 timmars sömn under lite mer än 48 timmar. *inte lätt för honom alla gånger*
Sen gick han och la sig utan ett ord, och vrång som jag är, gick jag in och knuffade lite lätt på honom samtidigt som jag "krävde" en hej och god natt puss! =P
Sen gick jag bara ut därifrån, fixade barnen inför skola och dagis, lattjade lite vid datorn innan jag lämnade lillan på dagis och riktigt njöt av lugnet och tystnaden på vägen hem (efter en gråtig och bråkig morgon var det välbehövligt)! *skönt*
In för att peta i mig frukost (matlusten har inte varit på topp) för att sen göra mig iordning och ta med Zorro för att gå till Angelika. På väg dit blixtrar det till och sen kommer några smällar, de skrämde Zorro så han tvärvände och skulle springa hem igen. Så insåg rätt snabbt att jag skulle få bära honom! *stackars liten*
Väl där blir det fika, allmänt prat och lek med hennes kattunge. Och Zorro var så snäll och försiktig. Dock kissade han på hennes köksgolv 2 ggr och sket i hennes barns rum 1 gång. Jösses vad jobbigt och skämmigt det var TROTS att hon sa att det inte gjorde något då han är liten och inte helt "klar" ännu!
Så tack vännen för det goda kaffet och ditt lugn/tålamod! *kram*
Sen blev det hem, då gick han själv, för att sitta lite vid datorn, leta fram lite kläder åt Juliette för att sen växla några ord med älsklingen. Och det var sååå himla skönt att se honom piggare och "normal" i tonen! Och då släppte all irritation som om ingenting varit fel eller jobbigt det sista dygnet! *skumt*
Sen var det bara för mig att hämta lillan på dagis, och då jag ville hem snabbt så gjorde jag något man definitivt INTE ska göra med barn, jag mutade henne (med glass)! *fy på mig*
Men men....väl hemma blev det glass, prat med skolbarnen och rastning av valpen. Sen kollade jag på VBÅ på datorn innan jag tog med mig Juliette för att följa med grannen till stan.
Vi letade i varenda butik (som säljer barnkläder) efter ett par rosa jeans till Theodor...utan lycka, för att sen kolla efter klänning åt mig till grannarnas bröllop...utan lycka där med, för att sist avsluta med inköp av fin skor till Juliette och sen inköp av en onyttig cola samt rosor och choklad till alla fröknar (utom Davids då han inte slutar förrän på tisdag).
Sen tog vi bussen hem och Juliette trodde hon såg sin mormor några säten längre fram. Det tog ett tag innan jag fattade vad hon pratade om och när jag väl såg kvinnan som satt där med nacken emot oss blev jag alldeles stum och fnissig då det faktiskt var väldigt likt min mamma (det tyckte grannen med). Så för er som träffat henne kommer här en bild och ni borde också se likheten! =)
*Hon sitter tre säten fram/på första dubbelsätet*
.
När kvinnan går av utbrister Juliette att det inte kan/är hennes mormor då hon inte använder sånna skor! Jag höll på att dö, brast ut i skratt så tårarna rann på mig! De andra på bussen måste trott jag var psyksjuk eller liknande! *hahaha*
Sen var vi äntligen hemma!
Juliette måste självklart visa sina skor för alla som vill se dem och hela hennes ansikte lös av glädje och nöjdhet! *underbart*
Dessa köpte vi till henne:
Så var det åter till det vardagliga, så gjorde barnen klara för natten och sen åt jag mat då jag plötsligt insåg att jag var hungrig...VRÅLHUNGRIG!!! *ojdå*
Medan jag åt kollade jag på ännu ett avsnitt av VBÅ och sen efter det har jag pratat med min mamma, sagt hejdå till älsklingen samt nattat barnen. Och nu sitter jag här och skriver samtidigt som jag känner mig små hungrig och ser "gäddhänget" på armarna dallra äckligt och bara känner usch!!! *längtar enormt efter OP*
Inser också att jag borde packa inför resan på fredag samt fixa korten till fröknarnas avslutningspresenter, istället för att sitta här och svamla för er!
Men jag vet...det hinns med!
Vill bara tillägga att jag INTE vill prata om det som varit mellan mig och älsklingen! Så ingen idé att ni frågar om det, för jag kommer inte svara på de frågorna! Alla äktenskap (och förhållanden) kan ha "dåliga dagar" och det innebär inte att man har tröttnat eller slutat älska personen i fråga!
Visst!
Vissa dagar är jag så trött på allt att jag bara vill "spy", men jag ÄLSKAR min familj mer än NÅGOT annat och skulle aldrig byta, eller vilja byta, dem emot någonting i hela världen!
Livet är ingen lek och det är inte enkelt. Men i mina ögon är det de sakerna som gör att man verkligen känner att man faktiskt lever! Och om man inte lever...ja då är det inte mycket till liv att hurra över direkt!
Utan det är bättre att ta det som det kommer och sen försöka lösa det efter bästa förmåga ÄVEN om man, vissa dagar, bara vill "kasta in handduken" och bara gå sin väg!
Nä!
Nu har jag tagit upp tillräckligt av er tid och ska nu låta er ta kvällen så ska jag återgå till min "mammaplikt" och göra korten till fröknarna, ALLA 10!!! Vad är det för fel med EN fröken som när en annan gick i skolan??? *fniss*
Och ni! TACK för att ni läser min blogg och för att ni står ut med min vardag, min glädje och mina negativa "trippar"!!!!
*Kramar till er*
P.S.
Inlägget var färdigskrivet men utan bilder redan kl 21.20, men fick oväntat besök i ca 3 timmar med massor av prat och trevligt sällskap så själva publiceringen blev lite sen....sorry för det!
D.S.
