Pulsen är lägre nu.


Älsklingen kom hem runt 18 tiden och jag kramade om honom hårt och länge samtidigt som tårarna rullade ner för mina kinder.
Trots att jag pratat med honom och han hade sagt att han var okey så ville inte oron lägga sig innan jag såg honom. Och när jag väl såg honom och kände honom nära så släppte allt på en gång!
Idag insåg jag hur snabbt det kan gå att förlora någon man älskar. Jag visste det innan med, men just idag känns det mer verkligt!
Det gjorde hela situationen jobbigare, då jag verkligen förstod att han hade tur, att jag hade tur! Och alla de : "tänk om" som flascha förbi tidigare fick mig verkligen att inse att jag kunde ha förlorat honom idag. Och den instinkten gör att jag uppskattar allt så mycket mer!
Jag har min familj som jag älskar mer än livet själv. Jag har mina vänner som alltid finns där. Och jag har den familjen jag växte upp med som alltid finns där.
Jag är lyckligt lottad och jag kommer nog aldrig mer kunna ta livet förgivet!
Vilket är väldigt positivt då man bör leva och älska som om det vore ens sista dag, och nu inser jag innebörden riktigt ordentligt!
Halva min familj däckade i soffan nu under kvällen! Jag plockade fram massa ost och kex som överraskning och Emilia har ätit massor. Även älsklingen och Juliette. Vi kollar även på "det regnar köttbullar", men Emilia har jag varit inne och lagt.
Vår lilla tjej var trött vilket kanske inte är så konstigt då hon varit vaken sen halv 7 och varit på dagis och nu är klockan över 21. =)
Älsklingen sover gott på soffan tillsammans med Juliette. Juliette somnar alltid framför en film (antar att hon brås på mig) och älsklingen min börjar väl slappna av och då skäljer väl tröttheten över honom. *love them*
David sover hos en kompis och Theodor har precis sagt hejdå till sina och sitter nu i soffan och kollar på slutet av filmen och mular chips! *mina älskade söner*
Själv har jag inte ro i kroppen att sitta still, delvis har jag nog inte slappnat av helt och sen ligger en liten oro i bakhuvudet och stör mig. Jag är ju orolig över att han kanske skadades, att det kanske händer något när han sover. Jag hoppas jag klarar av att somna sen, men tror risken är stor att min "hjälpande" del kommer göra att jag vill vaka över min älskling!
Men men....vi har i alla fall pratat med sjukvårdsrådgivningen och först tyckte de självklart att han ska in och undersökas....men först fick han prata med en mer "kunnig" och då frågade han massor av frågor; om hans syn hade försämrats, hörseln, om han var illamående, yr eller hade värk i rygg eller nacke eller i benen.
Men då han inte har några symtom för några skador så sa han att det räcker att de antecknar allting de pratat om i Andreas journal och sen att vid minsta lilla symtom på något vis så ska vi ringa ambulansen och åka in, om det sker något under helgen. Annars ska vi ringa vår läkare för en komplett undersökning på måndag morgon!
Och då vårt telefonsamtal finns registrerat i hans journal mm så ska det inte ställa till problem om några skador skulle uppkomma senare, i försäkringssyfte.
Men just nu mår han i alla fall bra och jag håller en tumme för att det fortsätter så!
Kanske ska ta berätta kort om vår bil med. Som jag skrev tidigare så fick vi be Daniel om hjälp att bärga den. Och när han skulle dra upp den mm så såg han att bilen hade blivit veckad (=lite ihoptryckt).
Så på underredet syns det att den blivit lite "kortare" och kollar man sidorna noga så är den lite sne samt att dörrar och så är vinklade åt olika håll! Min lätta förklaring av det hela är att det påminner om ett dragspel, men inte så radikalt!
Och som jag skrev innan ryker det om bromsar och motorn blir överhettad så fort man startar den. Sen var det något mer älsklingen pratade om, men då jag är helt okunnig och lite smått ointresserad av bilar så kommer jag inte ihåg något mer.
Så enligt Daniel så är vår bil typ skrot om den har veckat....och då kommer vi antagligen inte få den lagad. Men oavsett vad så är olyckan inte vårt fel utan föraren bakom. Men just nu struntar jag i vilket då vi har helförsäkring på bilen och allt det känns rätt oviktigt just nu!
Älsklingen kom hem helskinnad och det är allt som betyder något för mig just nu!
Resten löser vi vid behov så gott det går!
Nä...nu kom Theodor och vill prata lite med mig så ska ta och avsluta och lyssna på honom innan de ska sova!
Kanske återkommer senare! Kram på er!

Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback