Inför operationen!
Hej allihopa!
Vet att det var riktigt länge sen som jag skrev. Men har inte haft varken ork eller lust över för bloggen. Delvis beror det på dåligt humör men mest för att jag haft alldeles för mycket i mina tankar....och tyvärr är det sådant som jag inte vill dela med mig av.
Men jag antar att ni är nyfikna på allt med träning, viktnedgång och operationen, så här kommer i alla fall ett....eller flera inlägg.
Och allt är skrivet i dagboksform så det kommer antagligen bli väldigt långt!
*Trevlig läsning*
Söndag den 1 April 2012
.
Om ett dygn kommer jag vara på sjukhuset, antagligen ensam. Misstänker att jag kommer känna mig jävligt ensam också. :/
Har nästan packat klart allting, bara lite småsaker kvar som får vänta tills imorgon, då jag fortfarande använder det. :P
Känns jätte mysko att packa, känns som om jag inte riktigt är förberedd på allt som kommer. Vilket är konstigt då jag har väntat i ett år och gått igenom alla delar så som läkarbesök, infomöte, dietistkursen samt inskrivningen. Och detta utan några större problem, (läs nervositet). ;)
Tiden som gått har krypit fram samtidigt som den bara har sprungit iväg. Och nu är det snart dags, och jag kan knappt fatta det!
Mycket av nervositeten ligger i oro för allt som kommer efter själva operation samtidigt som jag fortfarande känner mig osäker och tvivlar. Tänker ofta över om detta verkligen är vad jag vill?
Jag har ju lyckats gå ner så mycket på egen hand.....hela 17.4kg (innan flyt), under de sista13 månaderna att jag kanske skulle klara de sista kilona på egen hand med!?
Men samtidigt tänker jag att OM jag skulle lyckas så är det fruktansvärt lätt att gå upp alltihopa, och lite till, igen. Och det vill jag verkligen inte!
Så kort och gott är allt klart...imorgon åker jag till sjukhuset för inskrivning på avdelningen!
Ska även väga mig imorgon bitti för att se hur mycket mina tre veckor på flyt har gett. Är riktigt nyfiken då jag vägde mig efter första veckan, men sen inget mer då jag kände sådan press på mig!
Får väl kanske mäta midjan, lår, stuss och arm med så man ser förändringen på alla plan sen....vikten kan ju trots allt stanna av i perioder, men oftast fortsätter man att minska för övrigt! :)
Och så tror jag personligen att det är lättare att hänga med psykiskt om man har mer koll på alla delarna i hela den här processen....!?
Nä! Ska nog ta och packa ner det sista innan det är dags att få min lilla tjej i säng. Förhoppningsvis blir det mycket mys, kramar och kyssar med älsklingen, så här på min "sista kväll" hemma! :)
Massage blir det i alla fall...åt båda hållen! Ska bli superskönt då både rygg och axlar är väldigt ömma och spända. Så ikväll är det våran kväll och sen är jag på väg!
*Hoppas ni alla har det riktigt underbart och tar hand om er ordentligt!*
Måndag den 2 April 2012
.
Nu är dagen D här!
Har en blandad kompott av känslor som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. :/
Känner glädje, rädlsa, nervositet och ånger på samma gång!
Har jag verkligen valt rätt väg????
Men det är några timmar kvar så allt hinner förhoppningsvis lösa sig.....*hoppas jag*
Ska fortsätta packa min väska och sen blir det kaffe med bästa Elle innan jag åker. Ska fixa mat till mina älsklingar med!
*Ha det riktigt gött allihopa*
Usch och FY!
Efter att ha lyckats hålla masken i flera dagar och lyckats visa mig stark så brast precis ALLTING!!
Min älskade make och lilla dotter lämnade precis sjukhuset och det var TUFFT!
Men jag lyckades hålla masken och vara stark, trots en nedstämd dotter, ända tills bilen var utom synhåll! Men sen brast det.....så utanför huvudentrén till sjukhuset står jag och gråter hejdlöst som ett litet barn!
Det kändes helt plötsligt väldigt överväldigande och för en stund kände jag mig fruktansvärt ensam och övergiven! :(
Jag kan erkänna att det var tufft! RIKTIGT tufft!
Tårarna rann och hemlängtan brände i hjärtat!
Men det var bara att bita ihop och torka tårarna, klistra på ett leende för att återvända till avdelningen!
*Kram på er*
Sitter nu i "min" säng och funderar en del. När jag kom tillbaka till avdelningen stod Dr. Hoffman (kirurgen) och väntade på mig.
Han ville kolla viktnedgången samt fråga hur jag mår, om jag var nervös mm.
Så kan väl avslöja att jag under mina tre veckor på flyt gick ner 7,5kg....vilket nu är en total viktnedgång på 24,9kg! =D
Tycker 7,5kg var lite lite, men är dock nöjd då det är tillräckligt för en titthålsoperation. Så glad är jag! :)
Men ska inte ropa hej än, för blir det komplikationer eller liknande så måste de öppna upp mig, men just nu känner jag mig lite lugnare och är inte alls lika orolig för det, som jag varit de sista veckorna! *skönt*
Har precis pratat med Syster Yster i telefon, imorgon åker hon tillbaka till Thailand, så hon ville kolla hur jag mådde och allt sån't!
Så ungefär samtidigt som jag ligger under kniven är hon på väg mot ett nytt äventyr! ;)
Undrar om hon vill byta med mig???
Hahaha....inte så troligt! ;)
Nä...nu ska jag leta upp en GBP opad tjej jag lärt känna via fejjan. Ska bli kul att träffa henne IRL!
*Kram*
Blev en lång pratstund med Terez. Hon mår riktigt bra, förutom lite yrsel och trötthet....hoppet hos mig ökar! :)
Så jag hoppas jag mår lika bra imorgon när jag vaknar upp från narkosen! =D
Har precis varit ute och rökt, så ska sätta mig och leka med datorn en stund och i alla fall försöka koppla av. Men det blir nog svårt då saknaden river. Hatar att vara på sjukhus, känner mig så fruktansvärt ensam! :(
*Ciao*
Hann inte "koppla av" länge innan sköterskan kom in för ett blodprov. Sen dröjde det inte länge förrän det annan kom för att kolla mitt blodtryck m.m.
Men då hon såg att jag var i telefon, smög hon iväg.....
Det var min älskling som ringde! =D
Var så underbart att höra hans röst, trots att det inte var alltför många timmar sen vi sa hejdå!
Men med tanke på omständigheterna bör det vara okey att känna så.
Dock blev det ett kort samtal med honom, där jag hann höra att han älskar mig och att det känns kopnstigt utan mig hhemma! *skönt att höra*
Sen tog flickorna över telefonen, Juliette var helt förstörd och hon grät så hjärtskärande! Det värkte enormt i mitt mamma-hjärta! *saknar*
Ännu värre blev det när man hörde Emilia gråta lika hjärtskärande i bakgrunden! För åter igen såg jag hennes nedstämda ansikte framför mig, precis som när de lämnade mig på sjukhuset!
Och mitt hjärta värkte, tårarna brände, men kämpade hårt för att hålla dem tillbaka och låt glad och uppåt på rösten för att trösta mina älskade döttrar! Vill ju inte att de ska vara ledsna och oroliga!
Men det är tufft att vara stark hela tiden!!!
Mina försök att få en glad röst och prata om massa annat lyckades i alla fall få dem på andra tankar, men det var tufft för min egen del! Ville bara krypa upp i min älsklings famn och gråta....och bli tröstad!
Tyvärr var jag sen tvungen att be om att få ringa upp då sköterskan behövde göra klart alla de sista detaljerna!
*Hej så länge*
Blev en hel del kollat av sköterskan och ett långt samtal!
Sen hade det blivit problem med min blodgruppering, då jag hade ett annat namn nu, så var tvungen att lämna mer blod! *suck*
Men innan de gjorde detta så ringde jag tillbaka till älsklingen och pratade med pojkarna också! Det var skönt att höra deras röster och lite skönt att de inte grät! ;)
Mitt stackars mamma-hjärta hade nog inte klarat mycket mer....tror då att masken hade fallit och "starka Nina" hade försvunnit! *hade varit jobbigt för familjen*
Sen växlade jag några ord med älsklingen och FY vad jag längtar hem till min familj!!!!
Gillar inte att ligga på sjukhus och gillar inte att känna mig så ensam. Men samtidigt borde jag vara van då jag känt mig fruktansvärt ensam och övergiven under det sista året....förstår inte vart alla tog vägen???
Men men....förhoppningsvis går den känslan över den med!
Jaja....nu måste jag fixa med lite annat!
*Hej så länge*
Nu är jag tillbaka i sängen efter mycket att fixa!
Har blivit väldigt uppassad, nästan så man känner sig som en kändis.. *fniss*
Har fått ta bort nagellack från fingrar samt alla smycken....
USCH! Jag känner mig såååå naken utan dem....inga smycken och inga piercingar kvar.....Och jag kan lova er att det var riktigt många år sen jag var utan den i läppen! :/
Har även fått sjukhuskläder ovh tagit den första duschen med desinfektionsmedel....urk!
Visst är jag snygg nu! ;P
Så nu sitter jag i sängen och hör alla andra snarka.
Hemlängtan växer sig stark samtidigt som tårarna envist bränner och försöker hitta ut. Men jag vägrar släppa ut dem!
Så istället för att skriva om min hemlängtan och saknad ska jag passa på att dricka liteoch sen försöka sova.
För energin lär jag bbehöva imorgon....för då gäller det!
*Sov gott allihopa*
