Torsdag den 8 november och alla känslor kommer fram igen. Sörjt har jag gjort...massor! Så trodde nästa jag hade avslutat detta.
Men tårarna rinner och jag har fortfarande svårt att fatta att min älskade morbror är borta!
Han föddes den 28 januari 1968 och dog natten mellan 27/28 september 2012, endast 44år. Varför skulle han försvinna innan han ens levt färdigt?
Jag tycker det är tråkigt och orättvist att han skulle tas ifrån oss alla. Vi är så många som älskar och saknar honom!
Enda positiva är att himmeln fått en väldigt fin ängel! <3
För att berätta lite om minnesstunden så hölls den i Trons Kapell i Filipstad, kl 14. Morgonen för min del bestod i att få alla barnen klara, binda klart handbuketter och krans samt hämta den beställda buketten och fixa mat innan vi skulle åka.
Bilresan dit kändes lång och tråkig. Tar oftast inte så lång tid att åka, men just denna dagen var resan lång.
Jag kämpade hela tiden för att hålla tårarna inne, så barnen skulle slippa se mig bryta ihop ännu en gång. Jag lyckades, men nöd och näppe. Men måste erkänna att det var hårt och svårt!
Värre var det när vi kom fram och man såg mamma, morfar, David och andra släktingar. Fast speciellt mamma och morfar. Jösses vad de kämpade och man såg hur hårda de såg ut för att kunna behålla masken.
Det gjorde så ont i mig att se detta! Jag älskar er! <3
Inte blev det lättare inne i kapellet heller. Man såg alla blommor och man såg urnan och insåg att man inte ens fick se honom på riktigt en sista gång. Ännu svårare är det då, för mig, att inse att han faktiskt är borta.
En normalstor människa som ryms i en liten, liten urna.
Hade man sett en kista hade man kanske fattat det bättre. Visst! Jag vet att han inte finns med oss längre, men mentalt har jag svårt att faktiskt ta in det.
Sen blev det bara jobbigt!
De började prata och de spelade 4 helt underbara låtar, som passade min morbror väldigt bra!
Tyvärr kommer det dröja väldigt, väldigt, väldigt länge innan jag kommer kunna lyssna på någon av dessa igen. Tårarna kommer bara jag tänker på dem....värre kommer det vara om jag hör dem inom en snar framtid. :'(
Låtlistan:
Cornelis Vreeswijk-
Somliga går med trasiga skor
Led Zeppelin-
Starway to heaven
Metallica-
Nothing else matters
Scorpions-
Send me an angel
Här kommer några bilder från minnesstunden!
Den här dikten skrev jag på blombandet själv...på de blommorna som var från min familj, storasysters och från mamma...
R.I.P
Hösten är här och
löven faller ner,
vi kan inte förstå att vi
inte får se dig mer.
Då du somnade
blev en sorgedag,
och att du inte vaknade
var upprörande ett tag.
Men tiden läker alla sår
i och för sig,
du var en del av vårt liv,
och vi saknar dig!
Efter själva minnsestunden fick vi sitta kvar så länge vi ville. Det var jobbigt att se sig omkring....se barnen gråta, se mina egna tårar, mammas och morfars jätte blanka ögon.
Till och med min make fällde några tårar då han tyckte det var så himla fint, och då har han bara träffat min morbror ett fåtal gånger.
När jag gick runt minnesaltaret och morfar ryckte tag i mig, så trodde jag att jag inte skulle kunna behärska mig. Hans blanka ögon och hårda kram var mer än jag klarade. Men jag bet ihop och försökte tänka på att alla känslor jag känner, känner han 100 gånger värre!
Min stackars morfar! Hoppas han vet att vi älskar honom och har ägnat honom många tankar under de sista veckorna. Och jag kan lova att jag kommer ägna honom många mer under en lång tid framöver! <3
