Den 29 september 2012 var en riktig sorgedag!

När min mamma ringde mig bröt jag ihop...jag blev så chockad och ledsen att jag bara satt på en stol i altanöppningen väldigt länge.

Min älskade morbror hade hittats död i sitt hotellrum nere i Thailand och vi vet inte riktigt hur han dog. :'(

Just nu mår jag så fruktansvärt dåligt och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen....

Jag vet att man läker med tiden, men det kommer vara så himla svårt när det händer så plötsligt. Kommer vara svårt att inse och svårt att sörja.

Ännu jobbigare är det då det är flera år sen man såg honom sist och just nnu kan jag erkänna att mitt hjärta rasat massor.

Ännu mer ledsen blir jag när jag tänker på min stackars mamma som förlorat ännu en bror. Och min stackars morfar som förlorat sin son. 

Hur ofta tror man att man ska överleva sina barn? Man tror inte att det ska hända så detta får mig att inse att livet är alldeles för kort och att man tar tillvara på livets fröjder alldeles för dåligt!

Tänker även på mina barn. David som minns honom någorlunda. Theodor som har vaga minnen av honom och Juliette som aldrig får lära känna honom och lilla Emilia som aldrig ens träffat honom.

Ingen av mina barn kommer få lära känna honom som den underbara person han var....de kommer inte få känna honom som jag gjort! :'(

Tårarna rinner sakta nerför mina kinder och mina axlar skakar! Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer få se dig och ditt busiga röda hår! 

Saknar dig massor och du kommer alltid stå mig varmt om hjärtat! Någon dag kommer vi ses igen!

Så älskade morbror!

Du dog alldeles för tidigt...bara 44år ung! Vila i frid och ta hand om dig där uppe! Många kärleksfulla kramar från din systerdotter med familj!