Typiskt!
2013-02-21 @ 00:29:09
Foten blir bara värre. Fy helskotta vsd ont den gör...hela tiden...och fy, jag blir gråtfärdig om man råkar så bara som snudda den. Spelar heller ingen roll hur jag ligger/sitter med foten, inget ger det minsta lindring. Och till råga på allt tar jag mig inte upp och ner för trappen så nu sitter jag ensam i soffan med tv:n som sällskap medans älsklingen sussar i vår säng. Och kan ju erkänna att det känns så förbaskat tråkigt. Efter den här pissdagen vill jag inget hellre än att krypa ner och sova med honom...inte dämpas känslorna av vetenskapen om att han åker på söndag...vill ju sova så mycket som möjligt med honom när jag har chansen. Och då händer detta som ställer till det! Visst...har enbart mig själv att skylla...är man så korkad får man faktiskt skylla sig själv. Men ändå....Får se hur jag ska lösa morgondagen...börjar bli orolig för att det kanske inte är en stukning då den är lite svullen och hela foten börjar se blå ut. Men har ett viktigt möte med rektorn och kuratorn på Theodors skols imorgon...men vet verkligen inte om jag ska gå eller besöka läkaren...svårt val...sen att besöka läkaren gör mig extremt orolig...tänk om det bara är en stukning? Då gick jag dit helt i onödan...men tänk om jag brutit något? Då kommer jag ha allvarliga problem de närmaste veckorna med barnen, hemmet och handling mm...*orolig*Undrar vad mycket mer jag pallar innan jag verkligen kollapsar av utmattning? Just mu känns det väldigt nära med tanke på allt som händer, inte händer och allt som får min mage att vända sig ut och in av all oro.Jaja...fortsätta kolla på tv och hoppas att jag lyckas sova lite...inte troligt med tanke på värken..men hoppas gör jag ändå!Hoppas ni alla får sova gott! Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()
