Tystnaden...
...som är här hemma just nu är helt underbar! Det finns inget bättre än att gå upp före alla andra och verkligen ha tid för att vakna till utan frågor eller bråk. *underbart*
Maken har precis åkt till jobbet, hans näst sista dag på volvo. Tror han är väldigt glad över detta då han länge velat byta jobb!
Själv sitter jag i köket och tittar ut genom fönstret och utsikten gör att jag känner mig lung. Det är så mörkt, men ljust på samma gång, tyst och fridfullt ute.
Snön gnistrar på mark och träd....såååå himla fint!
Ska bara fixa en kudde till rumpan och en kopp kaffe....återkommer snart!
Så där ja!
Idag har jag några grejor på schemat så då slipper i alla fall den här dagen bli lika lång som gårdagen var! =P
Ska väl vakna till ordentligt och sen hoppa in i duschen. Efter det blir det att få upp barnen och få de stora till skolan och idag ska väl den lilla till dagis, tror jag!
Ingen idé att ropa "hej" för tidigt då det fortfarande finns möjlighet att de ringer under morgonen om att de inte har tillräckligt med personal.
Men men....när detta är gjort, eller inte gjort, så blir det frukost och packa väskan för att sen ta bussen till stan. dag har jag möte på familjehuset, och nu börjar vi väl komma någonstans i alla fall. Varit ett par möten där vi enbart disskuterat fram och tillbaka och inget konkret har kommit ut. Så man har väl känt lite panik över allt då vi inte direkt fått "hjälp" för att lösa problemen med sonen utan allt bara skjutits framför oss...
Så jag hoppas vi kommer igång nu så man kan börja se ljuset för framtiden!
Sen blir det hem och fixa lunch...om inte svärmor behöver hjälp med datorn...då blir det antingen till henne för att hjälpa eller så kommer hon hit. Detta beror lite på om liten är på dagis eller inte.
Sen vid 15 ska jag på utvecklingssamtal med T.
Det var lite planer....inte mycket, men detta håller mig i alla fall sysselsatt en stund!
Utöver detta ska jag invänta samtal från maken idag med. De skulle ringa från Hammarö så snart de fått svaret på hans site-test, som är inne på röntgen. Så med nervösa fjärilar i magen håller jag tummen hårt för ett godkänd!
Är inte jätte nervös eftersom de alltid kollar igenom det innan det skickas in, och den visuella kontrollen blev godkänd...så lite hopp har man i allting. =)
Förövrigt har jag inte mycket mer att skriva, min tysta och sköna morgontid tog precis slut då E kom upp...men men...fick ju i alla fall hela 30min ensam....så ska inte klaga! ;P
