Fy helvete säger jag bara! Den här dagen har inte varit rolig någonstans. Har försökt städa lite bara för att, men hur lätt går det med en unge som vägrar släppa en eller bara bråkar med en????
Ja så just nu känner jag bara irritation över min lilla dotter och just nu skulle jag kunna ge nästan vad som helst för några timmars tystnad och lugn.
Men det kommer ju inte att hända så antar att det bara är att bita ihop och göra det bästa av tiden som är kvar tills hon somnar.
Jag är bara så trött på att hon är så uppkäftig, skriker, gråter hela tiden och säger det ena fula/elaka ordet till en efter det andra. Och så himla frustrerande att hon inte lyssnar på någonting jag säger till henne. Så vad fan gör man då??
Ja jag vet! Jag gnäller nu, men så är det! Livet är ingen jävla dans på rosor hur mycket folk än försöker få det att se ut så. Och det ÄR jobbigt med barn ibland. Och jag ÄR trött och irriterad på dem mellan varven. Men nu är det nog tyvärr så det blir när man är ensam med dem för det mesta och när man tillbringar nästan varje vaken minut med deras bråk, skrik, gråtande och svansande runt ens ben. När man inte kan prata med en annan männsika i 2 minuter utan deras skrik eller ens gå på toaletten och kissa utan att de skriker, bankar eller rycker i handtaget under hela de 3 minuterna man kanske spenderar där inne. Tillslut blir man trött på allt detta och vill ha lite tid för sig själv! Om någon vågar påstå att de ALDRIG känner att de vill ha en minut för sig själv och "andas ut" så är det bara rent "bullshit"!!!!
Och just nu känner jag så...jag vill ha några timmar för mig själv och bara få en chans att "andas ut" och samla mina krafter igen. Några timmar med tystnad skulle vara rena lyxen! Och antagligen är det lyx för att det inte händer speciellt ofta...eller ens tillräckligt ofta!
Tråkigt att man känner så här ibland. Visst skulle det vara kul och skönt om man kände glädje hela tiden och aldrig vara irriterad. Visst skulle det vara skönt att alltid vilja vara med sina barn och gilla precis allting de gör för att de alltid är snälla och gör som man säger. Men så är det inte och så kommer det aldrig vara...inte för mig och inte för någon annan heller för den delen. För barn är fortfarande barn, de protesterar, testar gränser, gråter, skriker och gör inte alltid som man säger. Och det är ju faktiskt så barn SKA vara, det är normalt.
Men ibland undrar man faktiskt om det ska vara så hela dagarna?? Varje dag?? Eller är det bara mina barn som är så trotsiga och bråkiga??
*suck* Jaja...nu är det som det är..och snart ska lillan få kvällsmat och lägga sig. Sen är det väl dags för mig att städa köket för tredje gången idag. Och sen kommer ÄNTLIGEN älsklingen hem. Och då ska vi gå igenom några grejor inför helgen och sen tänker jag sätta mig och bara vara och hoppas att Emilia sover bra inatt utan sömnskrik och så. Men samtidigt vågar jag inte hoppas på för mycket för då blir det bara jobbigare när man ska springa upp och ner hela natten igen. Men någon gång släpper det och hon sover och då hoppas jag att jag kan sova hela natten och få en chans att bli utvilad...eller ja så utvilad man kan bli med småbarn hemma! :P
Oj...det blev en del...men men....det är ju min blogg och helt valfritt att läsa...blir det långt eller tjatigt så behöver man ju inte fortsätta. Det är det stora positiva med bloggar tycker jag! :D
Nu ska jag ta och gå igenom det sista inför kvällen och skriva inköpslista inför morgondagens inhandling innan Emilia får kvällsmat! Men jag hoppas ni får en trevlig solig kväll och att vi slipper all aska de varnar för!
Ciao