NU är jag riktigt trött! Och en huvudvärk som vägrar lämna mig ifred! Jag har försökt att ligga och vila och bara ta det lugnt, och flickorna har lämnat mig ifred. Men huvudvärken stannar kvar...
*snyft*
Förhoppningsvis beror den på trötthet så jag vaknar utan imorgon, men det är aldrig någon garanti då det väldigt ofta händer att huvudvärken verkligen stannar kvar om jag somnar med den!
Men hoppet finns kvar och det dör inte så lätt hos mig!
Men den kan finnas där då det går runt massor i mitt huvud just nu också. Tänkte jag skulle skriva av mig lite, men vet nog inte riktigt hur jag ska börja eller hur jag ska skriva. Så jag hoppas att ni har lite tolerans om det skulle bli ett lite rörigt inlägg....*stor risk*
Men jag lovar att göra mitt bästa!
Så kan ju börja med att jag fick ett mail från svärmor förut! Och tydligen gillade hon det vi berättade för henne angående lägenheten då hon nu tackat ja till den! Så nu håller vi alla en tumme och hoppas på det bästa! Samtidigt som vi väntar med spänning på slutresultatet! Tror hon nämnde att hon får veta tidigast på torsdag om hon får den eller inte! *nyfiken nu*
Sen kan jag också berätta att jag läste ut min bok förut! Och ibland blir jag bara trött på mig själv!
Visst! Det är ju kul att böckerna man köper är bra! Men det är lite frustrerande att jag aldrig kan läsa längre än i två, max tre, dagar i en bok och så är den slut!
De tar slut alldeles för fort....eller så läser jag alldeles för fort??
Oavsett vad så var boken väldigt, väldigt bra! Den påminner lite om "Inte utan min dotter" men ändå inte då den här slutar på ett helt annat sätt! Ett väldigt bra slut om jag får säga det själv!
Men samtidigt önskar jag att det fanns mer kvar att läsa då boken var väldigt bra och den tog ju som sagt slut alldeles för fort!
Men mina förhoppningar lever om att jag hittar fler bra böcker framöver!
Så vill ni ha en bra bok att läsa, som är spännande och lite romantisk samt skriven på ett så pass bra sätt att det är svårt att sluta så ska ni definitivt läsa "Bortförda"!
Jag har den för er som känner mig om ni skulle vilja låna den! =D
Som tur är så var David snäll och gick över till min fd "vän" nu på kvällen och återlämnade hennes bok, som hon var snäll och lät mig låna inför mitt slutprov i svenskan, och samtidigt hämtade min bok som hon fick låna när jag köpte i somras. Så nu har jag en ny bok att läsa, då jag inte hann läsa den innan jag lånade ut den! Sen får vi se vad som händer! *tack David*
Förhoppningsvis hinner jag prata mer med svärmor innan hon kommer om ca 14 dagar, då kommer hon antagligen ha med sig lite böcker till mig som jag vill ha/behöver och som hon inte ska ha kvar när hon flyttar! Så med lite tur slipper jag springa till bokhandeln eller biblioteket och leta en ny bok! *me like*
Nog om böcker för en stund....och går över till filmer istället! Som ni vet så köpte jag två nya i måndags när jag var i Örebro med Claes. Den ena såg jag ju som sagt rätt snabbt, och har skrivit min åsikt om! Men i allt sportlovsplanerande så glömde jag totalt bort att berätta om den andra!
Den var i alla fall också bra! Inte skrämmande eller hemsk på samma sätt utan mer skrämmande att hjärtat slår i 150 eller hoppar över några slag! Början påminde lite om "Blair....", men ändå inte! (Då hade inte jag fortsatt kolla med tanke på att det är en av de sämsta filmerna som gjorts i mina ögon).
Och jag satt verkligen på helspänn under nästan hela filmen, ryckte till någon gång. Men mest spände jag mig, knöt nävarna (i ren beredskap) och kände mitt hjärta praktiskt taget rusa!
Just ja...ni kanske har glömt vad den heter! Men det var i alla fall "shrooms"!
Så gillar ni en film som höjer pulsen är detta en för er! =P
Så där....nu har jag fått med mycket av det jag missat....och nu går jag vidare till alla de här funderingarna som snurrar i mitt lilla huvud, som kanske är orsaken till min huvudvärk! =/
Men men....i alla fall så skulle min make ha fått reda på i måndags om han får förlängt eller inte, då han bara har "anställning" till sista mars, och det är en månads uppsägning!
Men då han har haft sin lediga vecka så har han ju inte varit på jobbet och träffat cheferna, så vi har ju då inte fått reda på någonting alls! *tufft*
Men i början kändes det så avlägset och man tänkte att eftersom de får in rätt mycket jobb så vore det konstigt om han inte får förlängt!
Men eftersom de högsta cheferna hade möte med facket om detta i fredags och fortfarande "disskuterade" så är man ju väldigt nervös och osäker just nu!
Och det här börjar verkligen tära på mitt humör och lite mer på makens!
Jag måste medge att det är jätte jobbigt att bara gå runt, hålla skenet uppe och samtidigt hoppas på det bästa! Samtidigt som modet sjunker lite för varje dag som går!
Om man kollar dagarna så har han ju faktiskt bara 25 dagar kvar på den här anställningen och sen vet vi ingenting!
Vad gör vi om han inte får förlängt? Hur ska vi klara oss? När hans inkomst halveras och jag inte har någon? När hans inkomst täcker hyra, el, hemförsäkring och kanske ena lånet....och sen är pengarna slut!???
Mina pengar täcker maten och någon enstaka räkning, men långt ifrån alla!!!
Vi inser ju att vi antagligen blir tvungna att flytta då den här hyran är alldeles för hög, men samtidigt så går ju inte det att lösa över en natt med tanke på 3 månaders uppsägning och så måste man ju hitta en annan bostad!
Det här tär väldigt mycket på mig just nu, speciellt då vi har försäkt få sålt vår bil i två månader för att minska utgifterna med i alla fall, ca, 2000kr varje månad. Vilket kommer vara myyycket pengar om han skulle bli arbetslös!
Men ingen direkt som varit jätte intresserad och de förslagen som vi fått har inte varit av intresse, speciellt inte med tanke på att de velat byta med likvärdiga bilar, då menar jag samma motor eller kraftigare, och vi har velat ha en billigare pendlarbil...typ golf! *inte samma på långa vägar*
Nu ville inte jag skriva detta för att "gnälla" eller få medlidande eller för att höra att det finns de som har det så mycket sämre än oss...FÖR DET VET JAG REDAN!
Och jag är uppriktigt lycklig över att vi har och har haft det så bra som vi har! Jag är tacksam över mitt liv, min familj, mina vänner och mina barn! Och jag är tacksam över att vi alltid har lyckats lösa våra problem på ett bra sätt...vi har alltid kunnat betala våra räkningar, gett barnen det nödvändigaste (och för det mesta lite till) samt haft mat på bordet! Så egentligen kanske jag inte har något att klaga över.....vilket jag egentligen inte gör utan ville bara skriva av mig min oro och mina tankar då detta är något som gnager i mitt huvud och som jag faktiskt oroar mig för!
Så jag hoppas att ni tar det för vad det är och inte försöker förstora upp det!
Men nu ska jag lämna det här samtalsänmet då det inte är något jag "gillar" att prata om eller "blotta" men samtidigt kände jag att jag behövde få ur mig en del av det för att kanske få en chans att slappna av och kunna se lite positivt framåt!
Samtidigt som jag håller min tumme extra hårt i en förhoppning om att min älskling får höra något på jobbet imorgon. Oavsett utslaget så är det så himla mycket skönare att veta vad som kommer ske än att gå i ovissheten och undra!
*Jag & Älsklingen*
.
Då hade jag lättat mitt hjärta lite grann i alla fall. Känns skönt!
Och ni som läser detta: Tack för att ni orkar med det och fortsätter då det blev ett långt inlägg! Och tyvärr måste jag meddela att jag inte är riktigt klar än heller.
Jag har en sak till jag måste få ur mig....även om det kanske låter konstigt eller fel så hoppas jag att ni förstår vart jag försöker komma. Jag vet att de som känner mig kommer göra det!
Men men....ska komma till saken i alla fall!
Det är så att det finns en del bloggar jag följer och en del jag bara håller mig uppdaterade med, någon gång mellan varven. OCh nu är det så att jag har fastnat för en blogg som jag tycker är rolig, intressant och väldigt bra! Men hittills har jag bara läst bloggen....det är sällan jag kollar kommentarer mm.
Men några gånger har jag sett att hon skrivit och bett sina läsare att sluta klaga på henne som person, som mamma, hennes utseende mm...och detta gjorde att jag kände att jag var tvungen att läsa en del av kommentarerna. Tyvärr orkade jag inte alla då hon får väääääääääääääldigt många! Och då överdriver jag inte, men många gånger är det ett par hundra på vissa inlägg!
Men hon är i alla fall 15år, och blev gravid vid 14års ålder. Väldigt ung! Men det spelar ingen roll i mina ögon då det är upp till var och en och så länge man tar hand om sitt/sina barn på absolut bästa sätt och ser till att de har det de behöver och får kärlek och trygghet så spelar det ingen roll i mina ögon om man är ung, gammal, homo eller vad!
Det som jag stör mig på är alla elaka kommentarer hon får! Att folk kan vara så råa, elaka och rent av onda! Utav de kommentarerna jag läste, mådde jag dåligt. Jag blev ledsen för hennes skull och samtidigt lite rädd för vart mänskligheten och sympatin har tagit vägen!
Här har vi en ung tjej, som har gjort ett val, och faktiskt tar hand om sin dotter på ett tydligen bra vis. Hon ser välvårdad ut, välnärd och glad! Hon skriver hur mycket hon älskar sin dotter, berättar om henne, har med henne i videobloggsinlägg och bara låter det kretsa kring dottern....hennes joller, skratt mm.
Och vad får hon för gensvar?????
JO...att sociala borde ta hennes barn för att hon har barnvakt, morföräldrar eller pappan som tar henne så hon kan shoppa med kompisar ibland, kanske gå på en fest eller den där "bloggawardsen" (osäker med "titel" och stavningen???) eller följa med sin klass/skola på vissa aktiviteter! *sjukt*
Att hon la ut en solariebild på sin överkropp med händerna helt för brösten, man ser knappt att det är hon, men för det så får hon kommentarer att hon är mamma....då gör man inte så, vad ska hennes dotter tänka när hon är typ 7 och ser detta, sociala borde ta barnet....vilket de antagligen snart kommer göra pga detta. *besviken på medmänniskor*
Visst för att inflika så är inte jag något stort "fan" av halvnakna eller helnakna bilder i bloggar eller på internet. Men det är min åsikt, jag bryr mig inte om andra. Och det finns de bilderna som är värre! Och det har absolut INGENTING med att göra om man är mamma eller inte....jag tycker inte om det oavsett vad. Men i mina ögon är ALLA OLIKA och alla gör olika saker!
Och kollar man på detta så är det ingen som gnäller på de i "porrtidningar, big brother program eller liknande...de är OCKSÅ mammor...kanske inte alla men en del eller många!!!
Men då verkar det vara mer okey...vilket jag tycker att det är ingen skillnad!
Men det värsta jag läste av hennes kommentarer var på ett inlägg där någon önskade död till hennes lilla dotter. Och att dottern skulle ha det bättre utan henne....HUR I HELVETE KAN MAN SKRIVA EN SÅDAN SAK???? *gråter av rädsla*
Och som om det inte räckte får hon nedlåtande kommentarer om sitt utseende, hårfärg, kropp mm....i mina ögon är detta ren mobbning!!!! *inte okey*
Så hennes blogg och alla kommentarer har fått mig att fundera starkt över våra medmänniskor! Jag börjar verkligen fundera på hur folk är funtade uppe i huvudet och hur man kan trycka ner en annan människa så fruktasnvärt och sen leva med det???
Detta gör mig rädd....rädd för vilken värld mina barn, eller barnbarn, kommer att leva i!
Jag tänkte i alla fall länka till hennes blogg.....inte pga kommentarerna utan mer för att jag gillar den och önskar henne all lycka! Och jag hoppas hon struntar i alla elaka och avundsjuka kommentarer (tyvärr är nog de flesta pga avundsjuka) och fortsätter med att ta hand om sin dotter på bästa sätt!
Vill ni kolla in den så hittar ni den här!
.
http://micahs.se/ (dock kommer hon byta bloggplats under kvällen/morgonen, men den kommer hon säkert länka till i sin nuvarande blogg)
.
Själv har jag inte kommenterat något till henne då hon får så många kommentarer. Men jag tänker däremot skicka henne ett uppskattningsmail och ge henne komplimanger och tips! Jag hoppas hon blir glad över det då jag hellre hjälper än stjälper! Speciellt med tanke på att jag var ung själv när jag fick min första. Visst inte lika ung, men egentligen inte så långt ifrån då jag faktiskt inte var myndig!
Jag hoppas också att folk lär sig hur man BÖR bete sig emot andra och att man faktiskt inte slänger ur sig vad som helst hur som helst! Speciellt inte om folk man inte känner!
Och sen är mobbning och kränkning bland det värsta som finns i mina ögon, strax efter våldtäktsmän och pedofiler, och dessa är inte ens vatten värda i mina ögon!
Så än en gång vill jag uppmana er att BEHANDLA ANDRA SOM NI SJÄLVA VILL BLI BEHANDLADE!!!
Och ett tips på vägen! Ha ALDRIG förutfattade meningar....de som ni tror sämst om är oftast de som klarar sig bäst! =D
Å herregud vad mycket jag skrev i det här inlägget! Men jösses vad skönt det känns att fått ur mig allting! Nu kan jag fokusera så mycket bättre på det positiva och se framåt på ett annat sätt!
Men nu ska jag även vara snälla emot er och avsluta detta inlägg innan det blir flera meter långt! Och än en gång tacka er för ert tålamod med min blogg och alla mina inlägg!
Och för att visa extra barmhärtighet, så blir detta mitt sista för idag, så med detta säger jag: GOD NATT & SOV GOTT alla underbara vänner, familj och läsare! Älskar er alla!
